Guuud vad jag har skjutit på det här inlägget, för jag har inte känt att jag har tillräckligt med grejer att visa. Men nu så. Ett av mina största helgintressen är att fönstershoppa. Det är så kul. Men ibland blir det ju så att nån grej får följa med hem.

Men kul Hanna att du handlar på H&M när du bor utomlands, H&M finns ju hemma. Ja men de finns ju en anledning att det finns över hela världen, det är snyggt och billigt. H&M är en enda affären häromkring som har den kombinationen. Den svarta klänningen fick jag för 20kr så det tyckte jag var värt det. Behövde både en ”hemma.klänning”, strandklänning och en mörk bikiniunderdel (den vita blir smutsig på en sekund när man sitter på stranden). Älskar strandklänningen den är såå fin.

Eftersom det är höst (även om det inte märks, sol och 23 grader) och snart halloweeen så ville jag ha någon höstig inredning. Så jag köpte ett ljus som jag inte får elda. Men jag tyckte ändå det var fint. Min plan är att köpa på mig doftljus på black Friday och ta med hem. World Market är förövrigt en så mysig affär och det bäst av allt, de säljer ballerinakex och degistive (!!?) har dock inte köpt något av det än….

Däremot köpte jag den här ljusslingan. Asså mysbelysning gör såå mycket för att rum. Så nu har jag en och min room mate har en och vårt rum är såå mycket mysigare.

Detta är senaste tillskottet i garderoben. Hade ju som jag sa i förra shoppinginlägget på tok för lite kläder med mig. Så nu fick det bli en ny kjol. ÄLSKAR att det är en tajt kjol som man kan ha högt i midjan utan att den blir superkort. Detta är den perfekta kjollängden tycker jag.

På min förra lilla shoppingtur förra gången så bockade jag ÄNTIGEN av att smaka pumpkin spice latte på starbucks från min bucketlist. Det var gott men jag kommer nog inte beställa det igen. Jag tycker ju liksom inte om kaffe. Har aldrig riktigt gjort det. Kaffe är inte gott kan vi enas om det eller? Kaffe dricker man för att bli pigg eller varm och bara om det inte finns andra alternativ såsom nocco eller varm choklad. Nästa gång på ska jag köpa det istället, varm choklad. Idag köpte jag glass istället. Den hette cookie-monster och var jättegod.

Skriver ju inte bara om mina öden och äventyr här på bloggen utan också i min kära dagbok. Har skrivit dagbok kontinuerligt sedan sjuan ungefär och jag rekommenderar ALLA att göra det. Dels som ”terapi” men också för att man blir ett levande uppslagsverk, och man bevarar minnen som annars skulle glömts bort. I alla fall så har jag snart skrivit klar min senaste och behövde en ny, för man vet aldrig när sidorna tar slut.

Detta är ett av mina favoritköp under hela min tid här än så länge. Och det var otroligt spontant men jag kände att jag verkligen ville ha den. En liten barnbok om en örn som flyger över och ser alla USA´s 50 Stater.

Såhär ser den ut inuti. SÅ fin. Hit, till Minnesota åker jag det sista jag gör innan jag lämnar Amerika i vinter. Är så taggad. Där är det ju liksom RIKTIG vinter. Kommer behöva köpa nya skor och jacka och sånt innan jag lämnar Kalifornien.

Här bodde min mormor in the 50´s skulle så gärna vilja åka hit och se den staten också.

Och här bor jag. The Golden state. Är det bara jag som tycker Kalifornien borde stavas med C på svenska också? Mycket finare ju. Kalifornien vs Californien. Ah jag har ju inte sett så mycket av det som visas på uppslaget. Men jag har sett massor av solande människor på stränder och såna där blommor finns det överallt. Och jag har sett golden gate en gång men det var inte denna resan, utan när jag var här med familjen 2016.

Och nu så kära bröder och pappa (för ni har väl läst hela mitt shoppinginlägg bara p.g.a rubriken) DETTA är min nya bil. Min pojkvän Axel brukar säga att jag är dålig på att shoppa och unna mig saker (tro det eller ej). Men han har heller inte varit med mig i någon butik där de säljer julkulor. JAG ÄLSKAR JULKULOR. Ja vill köpa hela deras sortiment. Det finns vanliga julkulor och de som se ut som champagne och olika djur och maträtter och bilar och saker och jag vet inte allt. Lewis och Clark är min nya favoritbutik. Sponsra mig please. Har älskat såna här små bilar med julgran på taket i flera år och nu fanns det bara en kvar som var röd. Frågade hon i kassan om hon trodde de skulle få in fler men hon visste ej. Så jag slog till. Och jag älskar den. Jag kommer gå tillbaka till den butiken måååånga gånger. Nu ska jag baka hallongrottor. Greetings från Hanna.

De som vet vad jag läser här på college vet att jag har en teaterkurs. Och i onsdags kväll var det meningen att hela klassen skulle gå på teater. Men då kunde inte jag följa med. Så jag fick gå på torsdagen istället. Eftersom resten av klassen var där kvällen innan så fick jag gå själv. Det var jag och en massa pensionärer där. Varför hamnar jag alltid på ställen med pensionärer eller ställen där det är bröllop? I alla fall, jag klädde mig fint, för de sa teaterläraren att man borde, sminkade mig till och med. insåg ju när jag kom dit att alla andra människor hade vanliga vardagskläder på sig. Men som min mamma säger bättre överklädd än under klädd.

Pjäsen som spelades hette Blithe Spirit och var som titeln på blogginlägget säger, en komedi om döden. Det handlar om en författare som i arbetet med en ny bok bestämmer sig för att göra en seans. han råkar då kalla till sig spöket av sin gamla fru och det blir en masa konflikter. Typ så. Det kändes som att den varit roligare om jag haft engelska som modersmål men samtidigt skrattade jag ungefär lika mycket och åt samma saker som amerikanerna som satt i publiken, så jag antar att det bara inte var så rolig.

Det bästa med kvällen var ändå det som hände på vägen hem. Eftersom klockan var ca 10 pm så var det mörkt och jag ringde (och väckte, förlåt Lollo) en vän hemma. Så att jag skulle ha nån form av sällskap när jag gick hem. Går över college och plötsligt så hör jag hur det prasslar i en buske. jag blir helt exalterad. Är det NU jag ska få se en TVÄTTBJÖRN?! Nej. Det var det inte. För ur busken springer en liten skunk! en liten svart sak med svart-vit svans. Precis som Stella i ”På andra sidan häcken” (för er som nu sett den barnfilmen). den hoppade ur busken sprang en bit på vägen och försvann sedan bakom en byggnad. Den luktade inte äckligt dock, för det gör dom ju bara när de blir rädda och jag var väl inte tillräckligt skräckinjagande. Och jag var inte så dum att jag gick fram emot den och försökte peta på den. Pratade med min familj i morse och min ena brorsa sa att ”Det skulle han gjort för man vill ju veta hur illa det luktar”. Eh nej, jag nöjer mig med att ha sett en. Tyvärr lyckades jag inte ta kort på den, var för upptagen med att försöka få den på face-time-kameran och visa Lollo, så om ni ej tror mig så får ni väl fråga henne, för hon såg den också. Det var allt om min torsdags kväll. Greetings från Hanna.

Förra veckan blev det ju inget inlägg om detta, så nu kommer det. Det har blivit en lördagstradition som jag håller hårt fast vid. Man går upp tidigt, promenerar gatorna fram precis när staden håller på att vakna. Så här kommer en ström av bilder därifrån.

Sista bilden är alltså vad jag köpte förra veckan. Potatis, Zucchini, grapefrukt, tomater, avokado, Dino-eggs, morötter och honey sticks. Dino-eggs är det där som ser ut som plommon. Och det är typ som plommon, fast mycket godare. Honey sticks är det där som ser ut som sugrör. De är alltså fyllda med honung i olika smaker och är meningen att man ska ha i sitt tee, jag har dock ätit dem som godis. Jag köpte smakerna körsbär, äpple, blåbär, hallon och rootbeer. Körsbär var den som var självklart godast. Vill också nämna att morötterna är de godaste jag någonsin ätit. Det var allt för mig. Greetings från Hanna.

Den här helgen har jag faktiskt gjort en massa saker. Och Dessa tänkte jag berätta om nu. I fredags fick jag massa saker gjorda. Jag tränade på gymmet, pratade med Axel, shoppade lite (visar i senare inlägg) och eftersom det var kanelbullens dag så gick jag och fikade.

Det finns ett litet mysigt fik precis i närheten av där jag brukar gå på Farmers Market. Tydligen(fick jag se nu när jag kollar igenom bilderna och faktiskt läser på skyltarna) så är det ett Australigenskt Bakery.

Strunt samma, de hade kanelbullar i alla fall. Inte lika bra som hemma, men de dög. Satt på en mysig backyard, drack iste åt bulle och lyssnade på podd. Ljuvligt.

På kvällen var det ett event i skolan, det hade öppnat ett nytt galleri och alla bild-studenter uppmanades friskt att gå dit och titta på vernissage-öppningen. Det ar ju dock avklarat på en kvart. I mitten av rummet fanns en kompass på golvet och på väggarna i varje riktning fanns en film där konstnären gick i just den riktningen. Och det Var det. Sen fanns det en liten terrass och på den stod en upphöjd cykel. Och om man cyklade på den så snurrade ett hjul med ko-Skällor som lät. JÄTTESVÅRT att förklara men såhär såg det ut.

Alla som känner mig vet att jag hade supertråkigt där, och jag saknade mina gamla Estet-kompisar såå mycket, särskilt Clara som inte heller tycket konst va så himla kul. Vilket resulterade i att efter vår gymnasietid kan vi mer beskriva vad som finns i Stockholms musee-shoppar istället för inne på själva museerna. Nu fanns ju ingen museeshop på detta galleriet, men de bjöd på fri dricka i alla fall så jag snodde med mig en redbull hem.

Min lördag spenderades i vanlig ordning på Farmers market (kommer ett inlägg i veckan om det). Och efter det pratade jag med familjen Hemma. Storebror drog upp mig på TV skärmen så hela familjen såg mig samtidigt.

Efter det tog jag bussen till ”Santa Barbaras finaste park” det var den fulaste parken jag sett. Det var bara torrt gräs och branta backar. Det ända roliga där är att man kan skärmflyga. det skulle jag kunna tänka mig att göra, det såg roligt ut.

På morronen hade mina bröder kollat upp att min skola spelade football på kvällen så när jag kom hem bestämdes det att hela lägenhet 64 skulle gå på det. Det var kul. Första kvarten i alla fall….

Vi förstod inte reglerna över huvud taget. Jag hade bara shorts och frös ihjäl. Och Cheerleadingen var…. inte som man väntat sig. Man har ju sett på film att det är ytligt och att de som går där är dryga men så verkade det inte vara här. Och det är ju på sett och vis bra. Men vissa av dom verkade helt oengagerade. Dessutom hade en av dem sin rosett, som de ska ha i håret (i nacken typ), mitt i pannan istället. Det såg så konstigt ut. Sen också det att de hade Rosa rosetter till övrigt röd-svarta dräkter ska i inte ens prata om. Det bästa med cheerleadingen var cheerleadersarnas småsystrar som stod men på sidan och försökte dansa de med. Och det allra roligaste var att en av dem hade en chipspåse istället för pom poms.

Ah sen ska vi väl nämna största anledningen att det var tråkigt; vårat lag var jättedåligt och vi förlorade och fick bara hälften så många poäng som de andra… Ah ja, eftersom jag missade introt när spelarna springer in (tydligen det bästa med amerikansk fotboll enligt lillebror) så måste jag väl se en match till. Och då ska jag köpa corn dog, sån där varmkorv på pinne ni vet. Är man i USA måste man ju prova.

Idag då, förstår inte varför, men jag och min roomie vaknar typ 7 på mornarna utan väckarklocka. Det är så konstigt. Jag ringde hem och pratade i flera timmar. Sen gick jag och brunchade på Backyard bowls med en granne. En tjej jag känner som var här förra året rekommenderade det. Och jag kan bara hålla med. SÅ GOTT

Ah det var väl helgen det. Min söndagsvana trogen så har jag handlat och gjort veckans matlådor också. Nu ikväll så kom min roomies kompis hit så vi gick ut och åt sushi allihopa. Det var trevligt. Nu ska jag krypa ner och sova. börjar tidigt imorron….Greetings Från Hanna.

(Skrev detta inlägget igår men av någon anledning kom det inte upp, men här är det nu om en en dag försenat)

Idag har jag varit på äventyr igen. Jag har åkt buss för första gången. Det va det. Nä, eller ja, jag tog bussen, men det var inte bara det. Jag tog bussen till Santa Barbara Botanic Garden. Trädgården drivs mest av en pensionärsförening, det kostar 100 svenska kronor i inträde (för studenter) och sedan får man gå och titta och njuta hur länge man vill.

Sista biten från bussen upp till ingången fick jag gå. En sträcka på ca 3 km. Men det finns ju fina saker att titta på efter vägen också. När jag betalade inträdet så fick jag höra av en tant att hon sett mig gå upp. ”That is a dangerous walk” jaha ja tackar jag.

I stora delar av trädgården eller parken eller vad man ska kalla den så var det ingen täckning så jag gick lugnt omkring och typ pratade med mig själv. Ingen förstår ju ändå vad jag säger om jag pratar svenska. Fast när jag tänker efter kanske det verkar ännu galnare….

Strövade omkring, läste på informationsskyltar, tittade på ekorrar, jordekorrar och olika fåglar. Och så hade jag tagit med mig matsäck och en bra bok och satte mig här och var på olika soffor och picknick-ställen, åt en mandrin eller kaka, läste och njöt av friden och naturen.

Trädgården var uppdelad i olika delar med växter från olika delar av Kalifornien. Till exempel ”Desert” ”Meadow” ”Redwoods”. Och alla dessa var fina på sitt sätt. Men det fanns såklart inga sequoia så måste åka tillbaka till Kaifornien någon gång i framtiden för att få se såna.

Det fanns en ”garden-Shop” också. Man kunde mest köpa växter, och det känns ju lite ovärt för mig. Men man kunde också köpa fröer, böcker, souvenirer och typ trädgårdsprylar, men jag köpte inget.

När klockan var ungefär 20 över fyra var matsäcken uppäten och hela parken sedd så jag begav mig hemåt. Det var en otroligt mysig och fridfull dag.

Nu ska jag sätta tänderna i slutet av boken jag läste (analfabeten som kunde räkna), den börjar bli otroligt spännande! Greetings från Hanna.

Idag mina vänner ska vi prata om något jag brinner för. Nämligen att stötta den lokala landsbygden. I lördags morse gick jag nämligen upp relativt tidigt för att besöka farmers market. Och det var bland det mysigaste jag gjort. Varje Lördag förvandlas en av parkeringarna som ligger på Santa Barbara street, mitt i staden, till en marknadsplats. Massor av bönder från runt om Kalifornien och Santa Barbara kommer med sina bilar och marknadsstånd för att sälja sina grönsaker, ägg, honung och mycket mer.

Att stötta de lokala bönderna är sjukt viktigt, var i världen du än befinner dig. Maten på marknader som denna är så mycket bättre och godare än den i butik, även om den är något dyrare.

Genom att handla från de lokala bönderna, och därmed stötta deras arbete, bidrar du till biologisk mångfald, öppna landskap och bra närodlad mat.

När jag är hemma i Sverige så försöker jag vara svegan, ett helt otroligt bra uttryck som innebär att man bara äter saker från Sverige. Här är jag naturligtvis inte det, här ska jag försöka och försöker jag (ve och fasa) äta vegetariskt, och mest äta saker jag köper på framers market.

Så nu ska jag bli stammis på denna marknaden så det kommer väl ett inlägg om den i veckan ungefär. Men nästa gång ska jag ta mer bilder.

Jag har ett problem, min hjärna tror att min kropp kan gå hur långt som helst. Till exempel kan det stå en halvmil (ibland mer), enkel väg, på GPSn och min hjärna tänker ”ja men det är väl rimligt”. Så på helgerna är det mer regel än undantag att jag går över en mil om dagen. I fredags var en sådan dag.

Jag hade fått rekommendationer om en restaurang som heter The Boathouse som ligger på en strand som heter Hendry´s beach. Så jag packade strandgrejer och gick. Tyckte dock vägen som telefonen visad verkade tråkig eftersom den gick längs en stor väg. Så jag bestämde mig för att gå ner till stranden och följa havet istället. Vilket blev en mycket längre men också mycket finare väg.

Hendry´s Beach och några andra stränder som liksom sitter ihop med den är hundstränder. Folk springer och går där med sina hundar och hundarna behöver inte vara kopplade (inte för att det är så stränga regler med det någonstans men men). Detta kan dok resultera i att en hunds springer och hoppar upp på dig för att hälsa medan ägaren, som är lite bakom skriker ”NOOO!!!”.

The boathouse var verkligen värt promenaden. Lite dyrt för en studentbudget dock så jag tog en förrätt och en alkoholfri drink. Satt på terrassen och bara njöt medan folk surfade i havet och hundarna sprang omkring på stranden.

När det blev golden hour gick jag hem. Annars hade jag behövt gå i mörkret. Denna gången följde jag dock GPSn, det tog lite kortare tid och eftersom det var solnedgång så var det helt okej fint ändå. En mysig fredag helt enkelt!

Greeting Från Hanna!

Den här veckan hade jag faktiskt tänkt blogga, men min dator har inte fungerat och när den väl började göra det igen så prioriterade jag plugg. Dessutom vet jag inte alltid riktigt vad jag ska skriva om. Men eftersom min kära mamma tycker att jag ska skriva om skolan så får det bli så denna gången. Detta blir alltså en genomgång vad jag läser/gör i skolan på en vecka.

I stort kan man säga att måndagar och onsdagar har samma schema och tisdagar och torsdagar har samma. På måndagar startar dagen kl 8 men weight training. Jag och min gympartner, en dansk tjej förövrigt, gymmar tillsammans i en och en halv timme. Vi gymmar efter ett speciellt ”woorksheet” som coach gjort, och vi får ett nytt med nya övningar en gång i månaden.

Efter träningen går jag hem och duschar (oj så intressant) och sedan går jag tillbaka till skolan för att ha American women history. Det är min enda teoretiska kurs. Just nu är vi på den amerikanska revolutionen. Det är relativt lätt att förstå när vi pratar om saker i klassen men till varje lektion ska vi ha läst ett stycke ur vår text book, och dom texterna är supersvåra. Och tråkiga, jag somnar typ varje gång.

Jag har Historia med min room mate o vi har spanat fram att dom troligen inte läser så mycket om kvinnors, och vanliga människors, historia på sina vanliga historielektioner här. För det känns som vi kan ganska mycket om de generella sakerna, asså det som var typ samma för kvinnor runt om i världen. Det är ganska många saker som de pratar om som vi har pratat om på historielektioner sen högstadiet, men som de amerikanska studenterna inte verkar ha pratat om alls.

På tisdagar har jag sovmorgon, klockan tio över 11 börjar min första lektion, beginning theater. Jag gillar egentligen att spela teater, men på dessa lektionerna gör vi liksom allt jag inte gillar med teater, improvisationsövningar och sånt. Och att berätta om sig själv. Det som är roligt dock är ju att så fort vi ska spela upp någon improvisationsövning så ska ju alla spela upp, så det blir mycket titta på teater och lite spela. Och i detta fallet är det ganska kul. Dessutom, ju längre in på terminen vi kommer desto mer bekväma blir folk och vågar bjuda mer på sig själva.

Eftersom jag har en Life Fittnes Center class, (en klass som i princip innebär gå till gymmet och gymma 2 timmar i veckan) så brukar jag gå till gymmet efter teatern. Det passar bra i mitt schema eftersom jag har 6,5 timmars håltimme annars. Då passar det att döda en av de timmarna på gymmet.

När håltimmen passerat och jag förhoppningsvis gjort något vettigt så är det tid för min absoluta favoritklass, nämligen college choir. Vi är ett gäng på kanske 40 personer, och det är verkligen inte bara studenter. Jag skulle väl säga att det är folk i åldrarna 18 till 75 ungefär. Väldigt trevligt är det. Dock hade det varit en STOR fördel om jag kunnat läsa noter. Som tur är har jag hittat en amerikansk tjej som är så duktig på att sjunga och som är supersäker på noter, så jag ser till att sitta bredvid henne.

För övrigt så är körledaren världens skönaste människa, han skojar med alla och berömmer oss svenskar för att vi kan uttala Å, Ä och ”oamerikanska” R, (”we Americans sound like pirates”). Det är också alltid massa tanter som tar med sig kaffebröd som man kan köpa för 50 cent (typ 5 kr). Vår pianist är också superduktig, honom ska vi inte glömma. Kören slutar så sent som klockan 10. Och jag och en annan svens tjej, som bor i samma område som jag, får gå hem i mörkret.

Onsdagar ser ut nästan exakt som måndagar förutom att jag från klockan fyra till klockan nio har en bildkurs. Jag som sa att jag efter gymnasiet aldrig skulle läsa bild igen, nu sitter man här o ritar krokier av växter, typ.

Torsdagarna ser som sagt ut exakt som tisdagar, förutom att jag inte har kör, utan att jag efter teatern och gymmet är ledig. och på fredagar har jag ingen skola alls. Så torsdagar känns som fredag. Det känns lite som om hela veckan flyttats, torsdag blir fredag, fredag lördag, lördag söndag och söndag måndag, det känns helt enkelt som om man är ledig på måndagar istället för fredagar.

Så ja det var min skolvecka det. På helgerna hittar jag på lite olika äventyr, oftast innebär det att jag går låååånga promenader, men det brukar jag ju skriva om så det behöver vi inte prata om nu. Greetings från Hanna.

Så förra lördagen var vi ju till en ”shopping-by”, innan det behövde jag shoppa lite till skolan och dessutom fick, vi när vi började skolan, en rabattkupong i skolans book store. Och den gick ut i fredags. Så det har blivit lite shopping Dessa veckor. Och ifall någon vill se vad jag köpt så kommer det här;

Det var det jag hittills köpt. Förutom nya handdukar, lakan, skolböcker block och en adapter till min mobilladdare. Men det är inte så roligt att visa upp, så dom sakerna får ni föreställa er. Greetings från Hanna

Så, jag skrev ju igår att jag skulle skriva idag igen, för igår hände något väldigt spännande. Efter lunch mötte jag upp en norsk tjej som också åker med STS. Gick lite vilse på väg hem till henne för att mitt mobilnät slutade fungera men tillslut hittade vi varandra i alla fall. Tillsammans tog vi en uber, till en okänd plats i utkanten av staden. Där var en jättestor oklar byggnad med massa rum. Förstår inte vad den använts till tidigare, det var liksom bra massa rum, utan struktur, ordning eller ens några möbler. Där mötte vi upp de andra som också skulle vara med på det hela, en till svensk kille, en kille från Kina och 4 som, vad jag fattade, var polisstudenter. Det vi skulle göra i detta stora oklara hus var alltså att vara skådespelare i en polisövning.

Scenariot var också lite oklart men gick ungefär ut på att det var en familj, mamma pappa, två söner och en dotter, där pappan och äldsta sonen höll de andra familjemedlemmarna plus oss andra fem personer som gisslan.

Som alltid när det är skådespeleri var det otroligt mycket väntan. I ett hus utan AC där inget fick vara öppet (för det verkade väl orealistiskt antar jag). I vissa rum, särskilt ett på övervåningen, var det drygt 40 grader (Celsius) varmt. Det var en himla tur att de bjöd oss på vatten, annars hade jag svimmat.

Efter många timmars väntande och massor av telefonsamtal mellan poliserna och ”the bad guys” blev vi äntligen frisläppta. Jag och den norska tjejen fick gå ut samtidigt, rygg mot rygg med händerna över huvudet. Hela huset var omringat av poliser och de allra flesta fanns på framsidan. Det var grönklädda poliser och svartklädda poliser. Vet inte riktigt vad nån av dem kallas men det såg ut som att de svartklädda var mer ”vanliga poliser” och de grönklädda var lite mer av nån form av specialstyrka. De såg mer ut som militärer även om det var poliser.

Iallafall, vi gick ut där med händerna över huvudet, och även om det var på låtsas så var det ju sjukt läskigt. De står liksom där och siktar på en med sina vapen, som för övningstillfället bara är typ paintball-vapen, men de ser ju riktiga ut. Vi blev förda till en speciell polisbil (som hette något speciellt men det har jag glömt). Där vi fick sitta en kort stund och de frågade oss vilka vi var o vad vi sett där inne. Sen blev vi skickade till en vanlig polisbil och en polisbuss som stod lite längre bort. Där blev vi förhörda på riktigt. Och sen var det inte mer med det, för oss.

Vi stod där och väntade, och pratade med en supertrevlig amerikansk polis, om vad vi gjorde här, var vi kom från och så. inne i det stora huset var det fortfarande drama, när de sista ur gisslan blivit släppta, så skickade de in hundar och män med vapen (också paintball vapen). Och allt slutade med att det ”sköt” i alla fall pappan med paintball-geväret( han var dock utrustade med mask, hjälm speciell jacka och skyddsväst så det var inget farligt alls). Sonen, som också hade specialutrustning, fick bli hundbiten och jag vet inte om det ”sköt” honom också. Sen var dramat över.

Om någon nu orkat läsa hela utläggningen så vill jag bara säga att detta var sjukt häftigt, att få se hur amerikansk polis jobbar, på nära håll. Vi kom fram till att det inte precis är som i Sverige och Norge, vad vi vet. Imponeras också av hur folk liksom jobbar ihop. Och de verkar ha kul på jobbet. Och trivas så bra med sina kollegor. Efter alltihop hölls en samling, vilket förstärkte den känslan. Alla i kåren verkade var kompisar. Helt fantastiskt. Och alla var så sjukt trevliga mot oss.

Ahja nu ska jag sluta rosa den amerikanska polisen, den har nog briser den med som man får tycka vad man vill om. vill bara säga att dom tydligen, i Santa Barbara i alla fall, gör sådana här övningar en gång i kvartalet, och tydligen alltid behöver skådespelare. Ifall någon råkar vara här och vill vara med, ville bara upplysa om det. Ja, det var min spännande onsdag, nu ska jag ta igen det jag missade på min bildlektion. Greetings från Hanna.