Alla finals är över. Och vi har i teorin tagit jullov, även om de inte känns som att jag får jullov förrns jag lämnar Santa Barbara. veckan har flugit förbi. I helgen hade vi vår final med kören, viken var en konsert i en kyrka nere i stan.

På fredagen var det genrep. Jag gick dock ner till stan lite tidigare för samtidigt som vårt genrep gick den stora jul-paraden av stapeln här i Santa Barbara. Jag hann i alla fall se början. Det var hawaiianskt tema och det fanns dansare, sång, ljus och ballonger.

Dagen därpå var det konsert. Kyrkan var pyntad och vi var redo.

Detta är en annan kör som också sjöng på konserten. Hon med alldeles förstora skor, det är min kompis Victoria.

Vi alls skulle vara helt svartklädda, såhär såg jag ut, hade dock på mig min nya halsduk, köpt i Seattle, när jag gick dit och hem. Äkta kashmir, köpt second hand, ca 200 kr, visst var den fin?

Det råder verkligen julstämning i stan just nu. Har handlat mina sista julklappar och är SÅ nöjd.

På måndagen var det dags för de första finalsen. I weight training och history of American women. Bilden ovan är på mig och min danska gym-kompis vår sista gym-lektion.

PÅ tisdagen var det dags att säga hejdå till det här gänget. Vi spelade upp våra examen-scener och det gick så bra. För alla. Och efteråt så stannade vi kvar en halvtimme extra. Folk kramades, bytte snapchats och vissa grät. Vårt fantastiska teater-gäng ❤

Men ska jag vara helt ärlig så var detta det jobbigaste hejdå:et. KÖREN! Världens bästa kör. Trotts att vi haft vår final (konserten) så är det en tradition skriven i sten att man samlas tisdagen efter konserten också, har knytkalas och tittar på inspelningen av konserten. (Vi fattiga studenter behövde dock inte ta med mat om vi istället var där och hjälpte till att plocka i ordning. Och det gjorde vi så gärna). Alla andra hade med sig massor av mat så det blev nästan som nån slags julbord. Fast inte med det rätterna som brukar finnas. Och ja, pappa och Axel, jag smakade på allt. Vet ni vad jag tyckte var godast? Av all ny mat och spännande saker jag, de flesta i alla fall, aldrig smakat förut? Köttbullarna… När vi tittat klart på inspelningen av konserten och alla var mätta och belåtna var det dags att gå hem. Jag och Victoria dröjde dock kvar ett tag. Ville inte gå hem, för när vi gått hem, då var det över. Tillslut var vi i alla fall tvungna att säga hejdå. Detta kan vara en av de finaste bilder jag har från USA, trotts att jag ser ut som Obelix förvunna tvillingsyrra.

Happ, det var den veckan det. Tiden flyger iväg. Snart är man hemma igen. Jag är så taggad på jul och SNÖ så ni anar inte. Greetings från Hanna

Jaha det var ett tag sen ni hörde av mig. Men jag har nämligen varit på äventyr. Från att alltid vara den som är hemma har jag för en gång skull varit ute och rest. För exakt en vecka sen så tog jag min första uber själv (!!!!) till Santa Barbara airport, för att flyga till Seattle.

Jag har nämligen släkt där och jag skulle fira Thanks giving med dem. Detta var utsikten på vägen mellan flygplatsen och färjan. De bor nämligen på en ö utanför själva storstaden.

Jag kom på torsdagen men eftersom man aldrig med flygförseningar, bilköer och färjor så hade vi bestämt att fira thanks giving en dag försent. Tar med mig mina traditioner hemifrån. Vår familj firar alltid jul den 25 och midsommar på lördagen. Torsdagskvällen spenderades hemma. Och jag fick gosa med deras hund.

Dagen därpå börjades med att göra fyllning och fylla kalkonen, sen en snabb shoppingtur på ön och sedan hem och göra resten av middagen. Det var så himla gott!

Lördagen spenderades med gå på promenader och att shoppa lite till. Bland annat var vi på ett ställe som sålde begagnade kashmir saker. Jag köpte en halsduk. Under hela min vistelse fick jag låna mössa och vantar. DET VAR SÅ KALLT. Frosten låg hela dagarna på vissa ställen. Jag känner viss oro över att åka till Minneapolis *kollar vädret* det ska bli minus 24 grader där på natten mellan tisdag och onsdag!!! Jag kommer frysa ihjäl. Hemma OM det mot förmodan blir så kallt nån gång så har en ju varma kläder. Här har jag min sommarjacka och tunna sommabyxor. Jag ska dock gå och köpa vantar och mössa nu den här helgen tänker jag…

Ja det var min thanks giving. Så tacksam att jag fick spendera den i Washington state på ett riktigt Amerikanskt vis. Imorron (fredag) är det bara två veckor innan jag sätter mig på planet hem till Sverige. Helt sjukt vad tiden går fort. Ses om två veckor då(!!!!!) Greetings från Hanna!

Så, här kommer en liten uppdatering om vad som hänt på sisstones. Och vi börjar i tisdags, då jag och en kompis från kören bestämde oss för att ta bussen ca en timme för att äta på IN N OUT.

Det är en amerikansk, Från början Kalifornisk, hamburgerkedja som gör så goda hamburgare!!

Det var så himla gott!! Och billigt. Och Enkelt. Det fanns bara tre olika sorters hamburgare till exempel. Och jag älskade att de försökt bevara 50-tals känslan. Matkoman när vi kom hem var brutal.

Nästa grej om mat. Ni vet såna där videos man får upp på instagram med folk som gör glass i rullar? Jag har ätit sån nu. Det. Var. Så. Gott. Min smakade banan och nutella och var svindyr. Men det var så värt. Rekommenderar. Anledningen till att var ute på stan för första början, var för att jag var på julklappsshopping. nu har jag bara ett fåtal saker kvar att handa.

Storebror kommer väl slå ihjäl mig nu men en av mina bästa köp var den här, en jättefin julkalender som redan har fått komma upp på väggen ovanför min säng. Kan tyvärr inte berätta mer om vad jag köpte, det är en hemlis fram till juldagen.

Idag då, jo efter jag ringt hem, gör det varje lördag. Och det tar alltid flera timmar för jag o mina päron har alltid så mycket att prata om. Så tog jag mig en lååååg strandpromenad efter Hendry´s beach. Lyssnade på podd och hälsade på hundar.

Och så satt jag på stranden tills solen sjönk i havet. Lyssnandes på vågorna och Lasse Winnerbäck. Ni ser ju själva hur vackert det var. Så det var mina senaste äventyr. På Torsdag är det thanks giving och då flyger jag till Seattle. Det ska bli så kul och jag är taggad till tusen. Greetings från Hanna!

Så detta blir en liten sumering av livet, vad som hänt och så. En haul, grattishälsning och allmän uppdatering. Och vi kan börja med att…

…Jag har köpt nya byxor! Så nu ser jag ut som Obelix. Och jag är nöjdare än någonsin. Så nästa ”maskerad” så vet ni vad jag kommer vara utklädd till. Anledningen att jag såg ut såhär, sminkad och allt liksom, var för att jag skulle på teater.

Tror dock inte min teaterlärare kände igen mig på grund av sminket. För hon hälsade på alla som var där utom på mig. Såhär såg förresten scenografin ut. Man kan ju tro att det var en pjäs som utspelade sig under vattnet.

Men det var faktiskt den här vi skulle se. Tre av min klasskompisar var med i den, men de var nästintill oigenkännliga. En av killarna spelade liksom kvinna med peruk och läppstift. En annan av dem hade rakat av sig skägget, och den tredje hade helt ändrat hårfärg. Men det var väldigt roligt. Och tjejerna som spelade huvudrollerna var fantastiska. Recomend Recomend.

På vägen hem ringde jag upp min kompis Sofie, som fyllde år. GRATTIS. Andra vi borde säga grattis till är min kära kompis Lollo och min kära storebror, dom har också fyllt år under hösten. Och såklart pappa, det var ju fars dag förra söndagen. Och till mig som fick 190 av 200 på min midterm exam (fast det kanske jag redan skrivit).

I början skrev ju om mina nya fina byxor. Här är en annan sak jag köpt. Inget jag egentligen behöver. Men jag blev kär i den. Titta vad fin! ska ha den över en fin klänning på vintern typ när man ska titta på fyrverkerierna på nyår. (Och ja varsågoda för vårt stökiga rum. Men det är i alla fall ärliga bilder)

Har också köpt de här skorna. Har letat med ljus och lykta i Sverige efter ett par såna här. Sedan jag var 14. Och här I Santa Barbara fanns de. Svarta snyggskor som inte är plastiga, som passar mina fötter, med lagom hög klack utan öppen tå OCH med en sån där remsa som går upp mitt på foten. Nöjdare än nöjdast är jag!!

Så nu kommer lite allmänna bilder från veckan som gått. I söndags var jag och åt glass.

Solnedgångarna i veckan har varit magiska. Här stod jag ute på piren och lyssnade på en podd om kidnappningar.

Och den här bilden tycker jag bara att alla måste se. Tack för mig. Greetings från Hanna

Så, förra helgen var långhelg på grund av ”veterans day” en dag (11/11) när amerikanerna hyllar alla militärer, särskilt de hemkomna som inte är ute i fält längre. Helgen flöt på som vanligt. Jag trodde allt ståhej skulle var på måndagen, men så när jag var på väg till stranden på lördag eftermiddag så hör jag att det tjoas och tjimmas vid några hus på andra sidan vägen. Det visade sig vara en ”festival” för att fira veterans day. Två dagar för tidigt. Tydligen hade det varit värsta paraden genom stan på dagen, men den missade jag eftersom jag inte visste om den och istället satt på mitt rum och pratade med mamma och pappa.

Såhär såg det ut precis där man skulle gå in. Så nu lär jag väl få hat för att jag ”stöttade” amerikansk militär. Det är dock något med det här landets nationalism som jag tycker är lite fint. Dom älskar sitt land och är så fruktansvärt stolta över det. I Sverige vet vi ju knappt vilken dag som är nationaldag. Och jag tycker det är lite tråkigt. Och visst en del lagar här är ju *suck*. Men dom vet i alla fall hur man firar och älskar sitt land.

Det fanns i princip tre olika grupper människor på den här festivalen (förutom jag, lilla ensamma svensken då). Folk i militärkläder. Kvinnor i pinupp-kläder (vilket skulle visa sig ha en förklaring). Och folk i nationalistiska kläder. Eller asså jag vet inte hur jag ska förklara, men ni vet, linnen där det står typ ”USA” o sån bild på en vithövdad havsörn eller så, en keps i samma stil, jeans och en öl i handen. Får ni alla upp en bild i huvet då? Jag hoppas det. På tal om, USA är väl det ända landet där folk går omkring i såna T-shirts? För folk gör det jämt här, inte på bara såna ”högtidsdagar”. Jag har en klasskompis som har en tröja där de står ”my american dream is bigger then yours” och linnet jag beskrev förut tillhör en man som går i min kör. Lite intressant det där. En har ju ALDRIG sett någon (som inte är turist) men en tröja där det står SVERIGE och typ en bild på en dalahäst.

Förresten, Förklaringen till att det var så många Pinuppor var att ett av evenemangen på det här festivalen var en pinupp-skönhetstävling. Så nu har man upplevt det med. En amerikansk skönhetstävling.

Dock såg vi en dokumentär på historian i onsdags om den kändaste amerikanska skönhetstävlingen ”miss America” och det här jag var på i Lördags var inte riktigt samma sak. Här var folk för det första inte så unga. Den yngsta tror jag va typ 20 men hon var också betydligt mycket yngre än de andra tävlande. De andra var typ 30-50. De som brukar vinna Miss America brukar vara 19-25. För det andra så var inte alla i den är skönhetstävlingen pinnsmala. Och det kändes ju himla bra

Jag bestämde mig för att heja på henne. Hon hade vettigast ”utklädnad” och vettigast svar på frågorna. För alla tävlande var tvungna att svara på frågor som på något sätt hängde ihop med militären eller krigstiden.

Här är en bild på alla de 12 st som tävlade. Poserande framför en militärbil. De flesta var Military wives, men det var också en som var veteran själv och så ett barnbarn till en veteran. Och asså kan vi bara prata om hur fint modet var back then??

Hon jag hejade på vann! Tycker det är så roligt att de faktiskt får en krona. Jag vill också ha en sån. De andra två van i olika kategorier, typ vem som svart bäst på frågorna och vem som samlat in mest pengar till evenemanget. Men hon jag hejade på vann helheten.

Ett annat evenemang var stepdansuppvisning. Eftersom de rörde sig hela tiden fick jag ingen bra bild på det förutom när de stod still innan de började. Det såg så himla kul ut att jag började googla om man kunde ta steppkurser i Sverige. Skulle vara roligt att prova på.

När detta var slut var festivalen typ över. Och jag gick ut genom de western-inspirerade dörrarna. Till skrålandet från konferenciern (som såklart hade en cowboyhatt och linne i amerikanska flaggans färger); ”America is the greatest country in the world”

Så med de orden lämnar jag er nu. Greetings från Hanna

Så i förra veckan fick vi lägenhet 64 en spontan ide att vi skulle åka till LA. Men det var väldigt osäkert om det skulle bli av p.g.a massa trassel när vi skulle hyra bil. Men tillslut gick det och vi plus en till tjej vi känner tryckte plattan i mattan ut på highway 101 söderut. Så nu ska ni få se lite (mycket) bilder från det.

Såhär var vyn ifrån framsätet. Berg och blått vatten. Hur fint som helst. Synd bara att hon som körde var höjdrädd.

Efter två timmar i bilen var det dock skönt att få sträcka på benen. Första stoppet blev Santa Monica.

Som visade sig från sin bästa sida. Sol och lagom varmt med fläktar från havet. Tyckte personligen att Santa Monica va bland det finaste vi besökte.

Och the pier var ju ett måste att se.

Här, ute på piren slutar Highway 66.

De som känner till Forest Gump, de vet.

Och vad var man såg om man tittade ut från piren. Alla soptunnor som står med 10m mellanrum förstörde dock bilden lite.

Sen bar det Vidare mot LA.

Och nästa stopp blev Venice.

Sol, sand, och hav vad mer kan man önska sig?

Det berömda Golds gym. Jag tyckte detta var mycket coolare att se än det vi faktiskt kom dit för.

Nämligen Venice skate park. Men ja nu har man sett den med.

Venice var typ det skummaste stället någonsin. Samtidigt som vi va där pågick nån form av festival. Det var massa skumma människor i konstiga dräkter. Folk healades med kristaller och det fanns konstiga ”fordon” och konstverk. Och så luktade det weed överallt. Ännu er överallt än vanligt. Det var så konstigt o vi passade inte in.

Och sedan trasslade vi oss igenom hela stan (dock är detta en bild från Santa Monica, dom har sjukaste övergångsställena här) upp till Hollywood bl.

För att se de berömda stjärnorna

Hittade en svensk (även om det tydligen finns 6 st svenskar som har stjärnor här). Visste ni att för att få sin stjärna måste man ha en ceremoni och man måste betala 300 000kr.

Harry Potter skådisarna!

Och den berömda Skylten, låååångt där borta.

Ah sen fick man ta bild såhär vid en souvenir-shop. Och eftersom det är den enda bilden som finns på mig från detta (och enda bilden nån annan person tagit på mig sen jag kom hit tror jag) så fick den vara med.

Sen tog vi oss en titt på Hollywood high och dess kända (tydligen) skate-trappa. Jag tyckte mer om själva huset.

Och på väg tillbaka till parkeringshuset (enda stället vi stannade på där vi behövde betala parkering, bra va?) såg vi ett av världens mest hemsökta hotell.

Och efter alla dessa äventyr avslutades dagen med middag på Ikea. Köttbullar med mos och lingon. UTSÖKT! Och innan vi åkte hem passade vi på att köpa på oss lite svensk mat. För mig blev det köttbullar, julmust, glögg, daim och LÖSGODIS. Det är bland det bästa jag köpt sedan jag kom hit. Ska fira in långhelgen med det på torsdag. Så, det var vår tripp till LA, så nu har jag checkat av det. Och jag håller med mormor, det räcker att åka dit en gång. Har inte så mycket längtan dit igen. faktiskt. Men det var kul att se. Greetings från Hanna!

Jag älskar djur(va? nej tänker alla som känner mig) jo, djur som jag inte behöver ta hand om. Vilda djur, andras djur, uppstoppade djur…. Så att gå på naturhistoriska museum är typ det bästa jag vet. För där finns andras vilda uppstoppade djur. Om det finns någon där ute nu som läser min blogg som blir förbannad och tycker jag är den makabraste människan på jorden, så kan jag säga att de tyckte min gymnasieklass med, jag blev klassens Cruella De-vil på studenten.

Men nog om det. I fredags så besökte jag Santa Barbara Museum of natural history. Det var så fint. Och Precis lagom mycket folk.

Tydligen har det hittats både dinosaurieskelett och mammutben och sånt här i Kalifornien så lite överallt i museeträdgården står det dinosaurier. Finns tydligen ännu fler på sommaren, men eftersom det är ”vinter” nu snart så fanns det bara dessa i plåt framme.

California är ju the golden state. Och deras rum med ädelstenar och mineraler var faktiskt kul att titta på. Ögonen dras ju till allt som glittrar. Det var dock väldigt svårt att få bra kort på det. Bilden ovan är i alla fall någon slags fejk-guld (kattguld??), det vanliga guldet var en mycket mindre klump innanför skyddsglas. Men jag tyckte den här stenen såg väldigt häftigt ut också.

Kommer du ihåg lillebror när vi vara små och spelade Schoobie Doo dataspel? Och man skulle flytta omkring självlysande stenar? Det måste utspelat sig i Santa Barbara Nu har jag hittat stenarna på riktigt.

Här följer nu lite bilder på jag pratade om i början. Uppstoppade djur. Det på bilden ovan är bergslejon, eller pumor. Tycker det är så coolt att man på detta sättet får se djur man förmodligen inte skulle sett annars. Vill ju inte stöta på en riktig puma på nån av mina promenader direkt.

Det här är en liten räv. En gray fox. Det speciella med denna är att det är en mindre variant av den vanliga grå-räven. Den här lever på öarna utanför Santa Barbara (kanske på fler ställen, kommer inte ihåg) och eftersom den lever på mindre yta med mindre byten så har rävarna blivit mindre.

Mer barndomsminnen. Det enda jag kunde tänka på när jag såg de här djuren var filmen ”på andra sidan häcken”. Har liksom inte tänkt på att djuren i den ska föreställa riktiga djur. Men så såg jag dessa. Och att det är en liten skunk där nere i bild är liksom pricken över I:et. Man ser bara Heather, Ozzy och Stella framför sig. (Har man inte sett den här filmen bör man göra det.)

Och här ser vi halva anledningen till varför jag gick till museet. DET FINNS TVÄTTBJÖRNAR!! Detta var när jag liten (och är väl fortfarande lite gran) mitt favoritdjur. Bad mamma ta kort på en när hon var i USA på semester med mormor och moster. Jag var då 9 år och tyckte det vore SÅ COOLT om mamma fick se en tvättbjörn. Den enda tvättbjörnen dom såg var överkörd och låg som road-kill vid sidan av vägen. Dom tog inte kort på den. Och ”vågade” inte tala om för mig att de bara sett en överkörd, så de sa att de inte sett någon alls. Fick veta detta flera år senare. Men nu har jag sett tvättbjörnar själv. Även om dessa också var döda.

Bara för den fanns var man ju tvungen att ta en bild på djuret som blivit en symbol för USA. Den vithövdade havsörnen. Dom hade så himla mycket uppstoppade fåglar, men som med stenarna så var det svårt att få en bra bild. Coolt var det i alla fall.

Dom hade faktiskt levande fåglar också. 6st, som hade blivit omhändertagna och som inte skulle överleva om de släpptes tillbaka i det vilda.

Detta är en red tailed hawk. Och hans skötare. Tydligen blir han sur om han inte få sitta på just den där pinnen när dom är ute och visar upp sig för folk. Tyckte han va så söt.

Och här har vi världens snabbaste djur. Pilgrimsfalken. Fast den här är inte så snabb, hon kan inte flyga alls, efter att någon skjutit henne i vingen, så hon blev skadad. Och det är därför hon kom till museet.

Detta är Max, ”he thinks he is a person” tydligen, och kan inte jaga. Därför är han på museet. Han var så fin. och Lugn. Detta var den trevligaste fågeln, som man kunde komma närmst.

Det här kan vara den läskigaste fågel jag sett. Kolla ögonen. Tycker den liknar den onda papegojan i filmen Rio. (ja, man måste kunna sina barnfilmer om man ska förstå referenserna i den här bloggen). Jag vet inte varför, tycker hon ser otroligt ond ut. Tydligen ska dock inte ugglor av den här arten se ut så, hennes ögon ska se ut som Max , men hon har haft en ögonsjukdom som gjort henne nästan blind och därför är hennes ögon helt blå och ser ut sådär.

Efter den här dagen fick jag också en y favoritfågel. Tornuggla eller Barn Owl. Dom känns så lantliga och fina. Det känns som att det finns någon H.C Andersson saga där det är någon som träffar på just tornugglor i någon gammal lada på de Engelska landsbygden. Och om det inte finns det så borde en sådan skrivas.

Dock måste vi bara ta en sekund och titta på hur FULA dom är när dom är små. Dom hade en uppstoppad tornugglefamilj i sitt rätta habitat (typ uppe på ett gammalt loft, med nån trasig lampa och lite halm) inne i museet. Och då fick man se att ungarna ser ut såhär. Hur kan de bli så fina sen??

Förstår inte varför de inte finns i Sverige? dom borde kunna trivas, i alla fall i typ Skåne? dom finns i Danmark och Kanada Varför inte i Sverige??? Jag vill ha såna i vår fauna.

Efter att ha sett de levande fåglarna så kände jag mig rätt klar med museet. Men innan jag gick var jag ju tvungen att se det som finns i trädgården precis vid entrén. Där finns ett stort Blåvalskelett. Det är större än en dinosaurie. Ganska mäktigt att såna fortfarande simmar omkring i våra vatten.

På hemvägen passade jag på att ta en sväng genom rosenparken. Här hålls det ofta bröllop och jag förstår varför.

Titta så fint. Man kände sig som törn rosa när man gick omkring. Förutom alla dom på gräsmattan bredvid som spelade boll och drack öl ur röda muggar. Ja det var min lördag. Greetings från Hanna!

Happy Halloween! Detta inlägget är bara en liten hälsning från USA i en av de stora högtiderna här! Det finns egentligen ingen röd tråd. Förutom att det är Halloween.

Så, Happy halloween En dag försent. Förra fredagen var det halloweenfest hos några svenskar vi känner, och jag gick som tjuv. Fast när jag inte hade masken på ansiktet så kunde jag lika gärna varit idol-deltagare. Förlåt mamma för den sämsta halloweenkostymen du någonsin sett. Det är en skam för familjen att gå såhär icke-all in. Jag vet.

Halloween till ära så får jag också presentera en av mina gymkompisar. Skelly. Tycker det är så bra att han är på gymmet. Han behöver få lite mer muskler och kött på benen.

Igår var det den riktiga Halloween-dagen. Och skolan gick bananas. i Book Store var det värsta pådraget. En captain Jack Sparrow- kopia stod utanför och var DJ och spelade jättehög musik. Inne i butiken hade skolans klubbar bord med tävlingar, och annat (Fanns också gratis godis, vilket uppskattades starkt av mig). Skolan hade gjort massa reklam för att det skulle vara SINNESSJUKA reor. Det var typ inga reor alls. Så jag nöjde mig med godiset. Och som om inte det godiset var nog bjöd vår teaterlärare på KitKat och Reese.

Ja det var en liten halloweeenhälsning från mig. Nu är det november och MAN FÅR OFFICIELLT BÖRJA TAGGA JUL. Jag. är. lycklig. Men en sak i taget, thanks giving först. Hoppas november blir fin på alla sätt. Greetings från Hanna.

ingen har väl undgått att det blivit Halloween. Och här i staterna så firas det rejält. En sak jag alltid velat göra är att besöka en pumpa-farm. Så i fredags tog jag mig i kragen och åkte iväg. Jag tog bussen, vilket tog ca en timme, till utkanten av Santa Barbara. Gick av bussen och bakom en liten bensinmack låg det. Ett fält fyllt av pumpor.

Det var så mycket bättre än jag trodde trotts det tveksamma läget (hade hellre befunnit mig lååångt ut på the countryside) men men. Förutom jag var där en skolklass med lågstadieelever. Som fick plocka pumpor och lära sig lite mer om hur livet på landet är (verkade det som i alla fall, jag tjuvlyssnade inte så noga).

Det Fanns dessutom mer grejer än pumpor är mig och småbarnen att titta på. De hade en inhägnad med djur till exempel. Åsnor, grisar och getter.

Och så hade de byggt stilleben av pumpor. Det var verkligen inte bara platta fält

Allt var så himla fint. Jag vill bo såhär (asså bland pumpor, inte bakom en mack) och jag kände att jag saknade landsbygden SÅ mycket.

Och det fanns mer. De hade en del gamla traktorer uppställda som man kunde gå och titta på. Den på bild nr 2 var de många barn som satt och ”körde” i.

Och de hade små-pumpor i traktordäck.

Jag köpte dock ingen sån här pumpa. Har ingenting att karva med och får inte ha levande ljus här. Köpte dock en butternut squash men den finns inte bild på.

Jag tycker det är är så fint? Vill ställa en sån här snurra i vår trädgård hemma.

Och jag har föreslagit pappa att vi ska börja odla solrosor. För HUR FINT är det inte med solrosor? älskart!

Ja det var från mina äventyr förr helgen. Tänker äta upp resten av min butternut ikväll. hoppas alla får en fin halloween (och inte blir för rädda) greetings från Hanna.

En vecka senare och här kommer en uppdatering om förra lördagen. Hela lägenhet 64 åkte iväg för att hika. Det finns en slinga i bergen som ligger ganska nära stan. Och den leder upp till en utsiktsplats som kallas inspiration point. Vi gick upp, såg på utsikten och så gick vi ner. Och här är lite bilder från det.

På väg upp. Torrt gräs, klippor, fruktodlingar, downtown och havet .

baksidan av berget. jag hade lust att bara springa rakt ut i det vilda och klättra i berg

Solen lyste sjukt starkt och vi kände av att vi var i de Amerikanska bergen

Kämpade oss upp för branter och sandiga stigar.

Men tillslut kom vi upp i alla fall.

Såg på utsikten….

….Och pustade ut.

En såg hela Santa Barbara härifrån

Ah och sedan gick vi ner

Skorna blev smutsiga och vi var trötta.

Men det var det värt. Det var vad som hände förra lördagen. Greetings från Hanna!