Hendry´s beach

Jag har ett problem, min hjärna tror att min kropp kan gå hur långt som helst. Till exempel kan det stå en halvmil (ibland mer), enkel väg, på GPSn och min hjärna tänker ”ja men det är väl rimligt”. Så på helgerna är det mer regel än undantag att jag går över en mil om dagen. I fredags var en sådan dag.

Tog en paus i promenaden, solade, läste och åt frukt. Någonstans där borta.

Jag hade fått rekommendationer om en restaurang som heter The Boathouse som ligger på en strand som heter Hendry´s beach. Så jag packade strandgrejer och gick. Tyckte dock vägen som telefonen visad verkade tråkig eftersom den gick längs en stor väg. Så jag bestämde mig för att gå ner till stranden och följa havet istället. Vilket blev en mycket längre men också mycket finare väg.

Tycker nästan det ser ut som stranden men ser precis i början av filmen grease.
Dom där träden är så oklara. Men det ser väldigt mysigt ut att sitta där och fika.

Hendry´s Beach och några andra stränder som liksom sitter ihop med den är hundstränder. Folk springer och går där med sina hundar och hundarna behöver inte vara kopplade (inte för att det är så stränga regler med det någonstans men men). Detta kan dok resultera i att en hunds springer och hoppar upp på dig för att hälsa medan ägaren, som är lite bakom skriker ”NOOO!!!”.

Även jag som kattmänniska uppskattar detta så mycket. Asså hur söt??!

The boathouse var verkligen värt promenaden. Lite dyrt för en studentbudget dock så jag tog en förrätt och en alkoholfri drink. Satt på terrassen och bara njöt medan folk surfade i havet och hundarna sprang omkring på stranden.

”Ska du möta upp någon” ”Nope det är bara jag”
Någon som är frivillig att komma hit och äta med mig????
Räkor, kokos, sweet chilli och citron.
Och en piña colada with a wiew.

När det blev golden hour gick jag hem. Annars hade jag behövt gå i mörkret. Denna gången följde jag dock GPSn, det tog lite kortare tid och eftersom det var solnedgång så var det helt okej fint ändå. En mysig fredag helt enkelt!

Här vill man ju vara när höstmörkret faller på.
Tänk att såna blommor jag o mamma desperat försöker hålla liv i hemma, de växer vilt här.
Går genom de amerikanska gatorna med countrymusik i lurarna.
cliff drive
Himmel vilken himmel!

Greeting Från Hanna!

Join the Conversation

  1. Profilbild för Okänd

1 Comment

  1. Hej
    Vad fint det är! Spara alla minnen i ditt huvud och ta fram dom när du kommer tillbaka till Närkeslätten😉 då kommer du njuta en gång till ❣️
    Ha det bra
    Ninni … (pappa Anders jobbarkompis 🌞)

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång