Jag, blommorna och pensionärerna

Idag har jag varit på äventyr igen. Jag har åkt buss för första gången. Det va det. Nä, eller ja, jag tog bussen, men det var inte bara det. Jag tog bussen till Santa Barbara Botanic Garden. Trädgården drivs mest av en pensionärsförening, det kostar 100 svenska kronor i inträde (för studenter) och sedan får man gå och titta och njuta hur länge man vill.

Sista biten från bussen upp till ingången fick jag gå. En sträcka på ca 3 km. Men det finns ju fina saker att titta på efter vägen också. När jag betalade inträdet så fick jag höra av en tant att hon sett mig gå upp. ”That is a dangerous walk” jaha ja tackar jag.

I stora delar av trädgården eller parken eller vad man ska kalla den så var det ingen täckning så jag gick lugnt omkring och typ pratade med mig själv. Ingen förstår ju ändå vad jag säger om jag pratar svenska. Fast när jag tänker efter kanske det verkar ännu galnare….

Strövade omkring, läste på informationsskyltar, tittade på ekorrar, jordekorrar och olika fåglar. Och så hade jag tagit med mig matsäck och en bra bok och satte mig här och var på olika soffor och picknick-ställen, åt en mandrin eller kaka, läste och njöt av friden och naturen.

Trädgården var uppdelad i olika delar med växter från olika delar av Kalifornien. Till exempel ”Desert” ”Meadow” ”Redwoods”. Och alla dessa var fina på sitt sätt. Men det fanns såklart inga sequoia så måste åka tillbaka till Kaifornien någon gång i framtiden för att få se såna.

Det fanns en ”garden-Shop” också. Man kunde mest köpa växter, och det känns ju lite ovärt för mig. Men man kunde också köpa fröer, böcker, souvenirer och typ trädgårdsprylar, men jag köpte inget.

När klockan var ungefär 20 över fyra var matsäcken uppäten och hela parken sedd så jag begav mig hemåt. Det var en otroligt mysig och fridfull dag.

Nu ska jag sätta tänderna i slutet av boken jag läste (analfabeten som kunde räkna), den börjar bli otroligt spännande! Greetings från Hanna.